Det finns flera anledningar att vilja kastrera sin kanin.
För att minska revirbeteendet, för att kunna sätta ihop en hona och en hane utan att det för den sakens skull blir en massa härliga kaninbebisar eller för att minska risken för könsrelaterade sjukdomar senare i livet.
Vi valde att kastrera Tintin för att han skall få mysa med tjejerna utan risk för oplanerade kaninbebisar.
Han har än så länge inte varit speciellt revirhävdande och skvätta har han mig veterligen aldrig gjort. Det står hans syster för faktiskt, skvättandet altså. :P
Kastration av en hankanin är ett, nuförtiden, mycket enkelt ingrepp som alltid utförs under full narkos. Det här med att söva djur (och människor för den delen) innebär givetvis alltid en risk, men för friska individer uppstår sällan några komplikationer.
Själva ingreppet går i korthet ut på att man söver djuret, öppnar upp pungen, avlägsnar testiklarna och såren lämnas att läka själva. Det läggs alltså inga stygn. Såren läker snabbt, riktigt snabbt till och med och de behöver inte plåstras om eller liknande.
Tintin fick smärtlindring hos veterinären, och effekten skulle enligt utsago sitta kvar under nästkommande dag. (läs: i dag, tisdag) Det kan vara svårt att avgöra om en kanin har ont. Bytesdjur döljer smärta och svaghet väl, men han sitter inte och gnisslar tänder eller liknande. Han äter, dricker och sover. Sköter sina toalettbesök i toalådan och sover lite till. Han har inte samma stormande aptit för tillfället, men jag är inte orolig då jag ser att han får i sig lite, orkar flytta på vattenskålen och toalådan och kissar och bajsar.
Värt att tänka på:
Kaninen behöver lugn och ro första dygnen efter ingreppet. Man skall kontrollerna såren varje dag och se så att de inte varar, blöder, luktar illa eller liknande. En viss svullnad i området är helt normalt och brukar lägga sig efter 3-4 dagar. Man får inte använda kutterspån, torv, halm eller liknande som bottenmaterial i buren förens såren har läkt. Det finns risk att detta fastnar i sårytan och då kan en inflammation uppstå vilket äventyrar kaninens liv och hälsa.
Tintin förefaller läka normalt. Visserligen är han ganska svullen och röd, men då han kissar normalt så ser jag i nuläget ingen anledning till oro. Har svullnaden inte lagt sig tills i morgon ringer jag nog iallafall veterinären, bara för att kolla om det är ok.
Sen då? Jo, när såren läkt kan det mesta återgå till det vanliga. Dock måste man vänta 4-6 veckor, vissa veterinärer hävdar ända upp till 8 veckor, innan man kan vara säker på att kaninen är steril. Man får alltså snällt vänta innan man låter hanen träffa några honor. Annars sitter man kanske där med en kull oplanerade kaninungar iallafall. :S
En hankanin kan man rent tekniskt kastrera så snart testiklarna vandrat ned i pungen, men normalt sätt utförs ingen kastration innan 5 månaders ålder då det är svårt att söva så små djur på ett säkert sätt.
Honor då?
Ja, förutom att man effektivt skyddar sina kaniner mot oplanerad dräktighet skyddar man även kaninen mot sjukdomar som ofta uppstår hos äldre kaniner.
Det har visat sig att så många som lite drygt 60% av alla kaninhonor över 4 år har cellförändringar i livmodern. I många fall rör det sig om maligna tumörer som spridit sig till lungor eller andra organ. Så skall man inte använda sin kanin i avel kan man ju egentligen likaväl kastrera.
Förutom att man eliminerar risken för livmodercancer och andra inflammationstillstånd som ofta drabbar just livmodern försvinner problem som skendräktighet och juvertumörer likaså.
Att kastrera en hona är ett mer omfattande ingrepp då man måste gå in i buken för att kunna avlägsna livmoder och äggstockar, och risken för eventuella komplikationer ökar givetvis. Dock är det en förhållandevis liten risk om man väger den mot risken för att kaninen senare i livet skall drabbas av allvarlig sjukdom och därigenom lidande.
En kaninhona kastreras vid ungefär 1 års ålder för att förebygga ovanstående nämnda sjukdomar och problem.
Kaniner har en ytterst känslig mag-tarmkanal. Alla typer av sövningar, ingrepp, stress och smärta kan störa tarmarnas normala funktion. Det är därför oerhört viktigt att observera att kaninen kommer i gång efter sin operation; att h*n äter och dricker och bajsar och kissar normalt. Om det skulle krångla måste man kontakta behandlande veterinär. Ofta får man då stödmata kaninen tills magen fungerar igen.
Tintin verkar återhämta sig riktigt bra, bättre än förväntat. Dock har han nog gått ned lite i vikt. Han har fri tillgång till pellets nu, men äter betydligt mindre än vad han brukar. Moroten ratar han totalt (favorit i vanliga fall) men äpple tuggar han glatt. Har även blandat i extra solrosfrön i pelletsen för att tillfälligt öka energivärdet.
Hoppas nu bara att lite av svullnaden gått ned i morgon. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar