En blyg viol, eller personlig integritet?

Vår lilla Aimée är något av en blyg viol. 

Egentligen är hon en riktigt nyfiken tjej men hon tycker det där med att lyftas upp känns lite ängsligt, och hoppar helst undan.  Så varje eftermiddag får Aimée komma in en stund och vänja sig vid oss, vårat stök och bök och våra rörelser.  Jag tycker faktiskt att hon verkar betydligt mer avslappnad nu, inte så på sin vakt. 

Det kan ju också vara så att Aimée inte direkt uppskattar att bli lyft.
Att hon bara har mer integritet än våra andra små gryn.

Dock är hon lugn och avslappnad i famnen så jag tror att det är mest momentet i sig som hon finner lite obehagligt. 
 Hon gav mig en riktigt "kaninpuss" i går, mitt på näsan, så visst går det framåt. :) 

Elvira har också lärt sig nu, att man måste umgås på kaninernas villkor, och inte vice versa.

Det är inte så lätt när man är fem år, så jag är så stolt över hennes utveckling.

Nu kan hon ligga bredvid en stund, klappa lite försiktigt och blir inte sur när kaninerna inte vill sitta i famnen. Hon har ju upptäckt att om hon sätter sig på golvet skuttar de gärna upp i knät självmant, eller upp på hennes rygg, nosar henne i nacken och provsmakar hennes hår... 

Aimée har blivit stor tjej nu. Man kan liksom ana den vuxna kanindamen bakom all bebispäls. 

Skall bli så spännande att se hur hon kommer utvecklas!