Tamkaninens vilda kusin

Europeisk kanin (Oryctolagus cuniculus

Våra små och stora charmtroll härstammar alla från den Europeiska vildkaninen. Den tillhör familjen Hardjur och tillsammans utgör dessa 44 olika arter, varav vildkaninen är en.
Hardjuren är inte besläktade med gnagarna på något sätt.
Gnagare och hardjur skiljer sig åt rent anatomisk, då hardjuren har två mindre tänder precis bakom de två framtänderna, 
något som gnagare saknar.
Kaninen placeras som ensam art i släktet Oryctolagus, vilket kort och gott betyder "den grävande haren". 

Den Europeiska vildkaninen är inte särskilt stor, väger endast 1,3 - 2,3kg.
Pälsen är viltbrun, vilket kamouflerar den väl i terrängen och gör den svårare att upptäcka för rovdjur. Kaninen har många naturliga fiender och är ständigt på vakt. Vildkaninen har långa öron och en kort fluffig svans samt starka, muskulösa bakben. Trampdynorna är pälsklädda vilket dämpar nedslagen vid snabb hoppning.  Vildkaninen tros härstamma från Spanien och spreds över den europeiska kontinenten av romarna. 

Vildkaninens bo bildar stora tunnelsystem under marken. 
Boet byggs företrädesvis i torr sandmark, gärna på en kulle. Ingångshålen byggs inte sällan nära buskar och annan tät vegetation.

Där under marken finns ett mindre samhälle. Tunnelsystemen är stora och labyrintlika med många in- och utgångar. 
Tunnlarna kan bli så långa som 45 meter och kan sträcka sig 3 meter ned i marken! Nere under marken spenderar de det mesta av sin tid då de inte söker föda. Dagtid ligger de flesta och slumrar för att sedan piggna till och komma ut ur boet för att söka föda under gryning och skymning.
Varje kanin har sitt eget bo under marken och umgås med varandra ovan jord.

Kaniner är renliga djur. Mycket tid går åt att putsa sin egen, och kompisarnas pälsar. Just att putsa varandras pälsar är en viktig social del av flocklivet.

Talesättet "Don´t shit where you eat" tas på fullaste allvar, vilket innebär att vildkaninen gräver en liten håla som enbart fungerar som toalett. När "toaletten" är full grävs hålet igen och ett nytt grävs fram. Det kan man se hos våra tamkaniner som gärna väljer nåt särskilt hörn för att uträtta sina behov.

Kaninerna doftmarker sitt revir genom att, dels gnugga hakan mot olika föremål, dels skvätta urin.

Doftkörtlar finns under hakan samt kring analöppningen. Genom att markera talar kaninen om för andra kaniner i kolonien att "Det här är mitt!" 

Men de andra kaninerna kan även "läsa" sig till ålder, kön och hälsostatus samt om kaninen är könsmogen och i eventuell brunst. 

Doftmarkeringar är även kaninvärldens form av " tagging".

Lite som att skriva "Jag var här!"

Kaniner är grovfoderätare. Deras magar och deras tänder är anpassade för att äta stora mängder föda med mycket hög fiberhalt. Födan består till stor del av gräs (sommartid), grenar, kvistar, bladverk, bark och knoppar.

Kaninerna äter bladverken och gnager av barken på grenar och stammar. De äter oftast varken rot eller frukt (som våra tamkaniner ofta utfodras med). Eftersom födan är så grov slits tänderna i rasande takt. Det är därför som tänderna fortsätter växa på kaniner, livet ut. 

Hade de inte gjort det hade kaninen snart inte haft några tänder kvar!

Genom att utöka sina kunskaper om vildkaninen ökar förståelsen för tamkaninens beteende och behov, vilket är viktigt för att kunna ge sin kanin de bästa förutsättningar i livet. Det är inte så mycket som skiljer våra tamkaniner från deras vilda kusiner, förutom i många fall rent utseendemässigt då. :)